Georg Stiernhielm
– den svenska skaldekonstens fader

Strax söder om Staberg står en minnessten över skalden Georg Stiernhielm (1598-1672). Stenen restes år 1928 invid en stengrund av en gård som kallades Gammelgården.
Det var på Gammelgården som Georg Stiernhielm föddes och växte upp. Både hans far och farfar var bergsmän vid Falu gruva. Familjen hette Lilia i efternamn. När Georg föddes gavs han namnet Jöran.

Jöran Lilia visade sig vara mycket begåvad och studerade både i Sverige och Europa. Han kom först till Uppsala men skrev sedan in sig på universitet i Nederländerna. År 1626 flyttade han tillbaka till Sverige.
Därefter gjorde Jöran Lilia karriär och kom att inneha höga ämbeten, främst utomlands men också i Sverige. Han forskade i filosofi, språk och fornhistoria och arbetade också som hovpoet i Drottning Christinas hov, där han författade sångspel, baletter och gratulationspoem.
Ett av hans mest kända verk var eposet «Hercules» som han påbörjade år 1648. Dikten är skriven på hexameter, vilket för första gången användes på svenska. Det är en moraliserande dikt, där den unga Hercules gör sitt livs val mellan fru Dygd och fru Lusta.

Förutom sitt arbete som skald, författare och forskare var han också intresserad av naturvetenskapliga ämnen. År 1644 utgav han «Archimedes Reformatica», den första avhandlingen inom naturvetenskapen som var skriven på det svenska språket. För sina insatser adlades han till Georg Stiernhielm.

Georg Stiernhielm gifte sig år 1630 med Cecilia Burea. De fick fem barn tillsammans varav fyra nådde vuxen ålder. År 1672 dog Georg Stiernhielm. Hans litterära verk förvaras på Kungliga Biblioteket i Stockholm.

Georg Stiernhielm växte upp här alldeles invid Knivaån. Han anses vara Sveriges stormaktstids störste svenske skald och han brukar också tituleras «den svenska skaldekonstens fader».